My partners in crime

Två underbart härliga och fina vänner och god mat är en utmärkt kombination en solig tisdagskväll. Vi pratade, diskuterade och skrattade högt och mycket - precis som vi alltid brukar göra. Men det var inte det vanliga "Hejdå, vi ses snart igen!" när vi sedan skulle skiljas åt. Min käraste T lämnar Skottland imorgon och på fredag åker bästa norskan hem.

I nästan fem månader har dessa tjejer varit mina partners in crime och vi har haft så fantastiskt roligt tillsammans! Ikväll när vi skulle utse höjdpunkter från vår tid här i Edinburgh kom vi på ungefär 57 minnesvärda ögonblick, vilket kanske säger en del om hur kul vi har haft. Galna utekvällar, kommentarer som fått oss att ligga dubbelvikta av skratt och härliga dagsutflykter. Mysiga middagar, flera roliga födelsedagsfiranden och massor av dans. Fotograferande, internskämt och slappa hemmakvällar. Oavsett vad vi har gjort tillsammans, så har det alltid varit många skratt och mycket glädje när vi har umgåtts.

Att krama om varandra hårt och länge och inte veta när vi ses nästa gång kvalar inte in i ovanstående kategori. Tårar i ögonen, fina ord och vetskapen om hur mycket vi kommer att sakna varandra. Det kommer att bli otroligt tomt utan mina vapendragare och just nu känns det rätt tungt. Men samtidigt tar ju inte vänskapen slut här och det är jag väl medveten om, för återigen är jag i en situation där jag tvingas till att ha distansförhållande med ytterligare några av mina vänner. Det fungerar och även om det såklart inte blir samma sak, så kan det vara bra ändå.

Men just nu känns det mest bara ofantligt trist att inte få spendera mina sista månader i Edinburgh tillsammans med mina tjejer, som ju varit en så stor och viktig del av mitt liv här.