Bye bye, Hejdå, Auf Wiedersehen!

Fin kväll i lördags. Efter en lång jobbdag begav jag och min italienska flatmate oss ut på en liten pubrunda tillsammans med mina härliga tyskar. Det var trevligt som alltid, jag fick roliga sms-uppdateringar hemifrån om Sveriges succé i ESC och sedan promenerade vi hemåt genom en stad som var täckt av dimma.

När vi kramades hejdå sa vi "See you soon!" även om vi nu inte vet när vi träffas nästa gång. Maj har verkligen varit avskedens månad, tack och lov att vi är inne på dess sista dagar nu.

100 reasons why I love my workplace - 13

Jag loggade in på skype strax före midnatt och genast skrev en av våra deputy managers (alltid samma!) till mig;

"Go to bed!!!"

"HAHA I'm not working tomorrow :P"

"Do you ever???"

Jag skrattade högt där jag satt framför datorn, skrev något lite cheeky tillbaka och lade sedan huvudet på kudden. Om en av ens "chefer" säger att man ska gå och lägga sig, så bör man väl ändå lyda order.

Om mina pappor (ja, i plural)

Min skotska pappa

Jag har en alldeles fantastisk pappa, världens bästa till och med. Ju äldre jag blir desto mer inser jag vilken otroligt bra och närvarande pappa han är. Han har alltid funnits där, i alla lägen- hela tiden.

Han har alltid trott på mig, uppmuntrat mig när jag har haft det tungt och peppat mig till att våga prova på nya saker. Det är en enorm trygghet, speciellt i stunder då jag har tvivlat på mig själv och min egen förmåga, att veta att pappa alltid finns där som min största supporter.

Min pappa är inte rädd för att bjuda på sig själv, men är för den skull inte någon pajas. Han har lärt mig att det är okej att vara flummig och att ibland gå konstigt bland folk bara för att det är så roligt. Vi har samma humor och han får mig att skratta även mitt bland tårar och elände. Min pappa är fantastiskt underhållande och de bästa skratten får man när han plockar fram papper och penna och sedan förvandlar den mesta banala historia till något kul. Ritar obegripliga bilder och kartor samtidigt som han berättar med full inlevelse.  

Han är en av de mest kreativa personerna jag känner, kommer på nya ideér och är bra på att se saker ur ett annat perspektiv. Det är inte för inte som han jobbar med att producera barnprogram och är duktig på det han gör. Han är smart, allmänbildad och är den som alltid kan svaret på frågor i ”På spåret” och ”Så ska det låta”. Jag vet inte hur många gånger jag imponerat har sneglat på honom, där vi suttit i soffan framför TV:n en fredagskväll.

Min pappa har alltid varit väldigt engagerad i mitt och mina syskons liv. Spenderat otaliga timmar med att drilla mitt basketlag, tagit med oss syskon på härliga skidutflykter och hjälpt mig med skolarbeten, trots att jag precis som han alltid är ute i sista sekunden.

När min pappa pratar lyssnar folk på honom och tycker att det han säger är viktigt. Han är klok och är den som jag helst rådfrågar oavsett vad det handlar om, stort som smått. Jag värdesätter hans åsikter högt, även om jag inte alltid vill lyssna på honom då han är så ärlig som bara ens pappa kan vara mot en. Innerst inne vet jag dock att han oftast har rätt och att han i alla lägen vill mitt bästa.

På kvällarna brukar han skicka god natt-sms och ringer då och då när han sitter i bilen för att köra hem de många milen från jobbet. Han älskar mig på ett villkorslöst sätt och låter mig få veta det, både genom ord och handling.

Jag har en alldeles fantastisk pappa och för några månader sedan fick jag en fin extra-pappa.

Jag minns inte exakt hur det gick till eller när det hände, men det var något som växte fram och plötsligt bara var så självklart. En kollega som blev min vän och som en dag helt enkelt hade blivit min skotska pappa. Han är lika gammal som min pappa och har barn i samma ålder som mig, men där tar likheterna mellan de två slut. 

Det handlar på intet sätt om att min riktiga pappa har bytts ut, för trots att jag befinner mig många mil bort från honom är han i allra högsta grad närvarande. Men ibland kan man behöva en pappa som är på plats även fysiskt. Som kramar om en när man har en tung dag på jobbet och klappar en på axeln i ett försök att muntra upp en.

Min skotska pappa får mig att skratta genom att sjunga högt och lyckligt, trots att han missar de flesta tonerna. Vi boxas och brottas inne på kontoret och retas ständigt med varandra på ett väldigt avslappnat och skämtsamt sätt. Hans humor består till större delen av sarkastiska skämt och han är inte sen att driva med mig, för han vet att jag kan ta det och käfta tillbaka. Han är ärlig och rättfram i sitt sätt och säger inte saker utan att mena det. Därför känns beröm från honom extra betydelsefullt eftersom jag vet att det kommer från hjärtat. 

Varje kväll efter vi har slutat vårt skift skjutsar han hem mig till min port, även om det är en liten omväg för honom. I hans sällskap uppstår det aldrig pinsamma tystnader, utan om jag känner för att vara tyst så får jag också vara det. Vi har spenderat otroligt mycket tid tillsammans på jobbet, har lärt känna varandra och han kan därför läsa av när det är något som inte står rätt till med mig. ”Du vet att du kan prata med mig om det är något som tynger dig” sade han häromdagen och jag både kände och visste att han verkligen menade det. Han ger mig spontana kramar, visar att han bryr sig om mig och kallar mig för ”Lil girl” och ”My Swedish daughter”  . 

Min skotska pappa kommer att vara enormt saknad när jag lämnar landet om några veckor och jag vet att han kommer att sakna sin svenska dotter. 

When the night has come

Euphoria

Ni kan ju kanske gissa vilken låt jag har lyssnat på hela morgonen?! Tittade inte på ESC-finalen igår kväll eftersom jag var ute på roligheter och ärligt talat brydde jag mig inte speciellt mycket heller, eftersom jag har missat hela cirkusen kring Melodifestivalen då jag har befunnit mig på skottsk mark.

Men när min kära syster sms:ade mig och berättade att Loreen var i ledningen jublade jag rakt ut och därefter följde en rad spännande meddelanden innan det stod klart att Sverige hade vunnit. Blev fantastiskt glad och i morse när jag tittade på vinnarframträdanden fylldes mina ögon av tårar. Känner mig väldigt stolt över att vara svensk just nu och ska minsann skryta lite på jobbet senare!

100 reasons why I love my workplace - 12

Han är en reslig man, sportigt och snyggt klädd, men hans ansikte visar spår efter ett hårt leverne. Längs ena kinden löper ett stort ärr och man kan fortfarande se var stygnen har suttit. Även hans näsa är full av små ärr och ser lite taffligt hoplappad ut. På halsen sitter flera tatueringar och vid första anblicken ger han ett väldigt tufft intryck.

Men när han öppnar munnen förändras bilden av honom och bakom den hårda ytan kommer en pappa till två barn fram. En man vars droger i flera år har varit hans bästa vän, men gjort han och hans familj så mycket skada. I några månader har han nu bott i huset, kämpat för att hålla sig ren och gjort allt i sin makt för att lämna sin kaotiska livsstil. Hans vilja att förändras är stark och målet är tydligt - hans barn ska ha en närvarande pappa.  

I flera veckor har han gruvat sig för en kommande rättegång, som möjligtvis hade kunnat ge honom upp till två års fängelse. Han erkänner att han skulle förtjäna det med tanke på brottet, men säger samtidigt att allt det som han nu har kämpat för skulle vara bortkastat om han skulle hamna bakom lås och bom. När domen en tid senare har kommit berättar han för mig om det positiva resultatet, där han slipper fängelse men regelbundet måste bli drogtestad.

"I just have to be a good boy now and keep my nose clean!" säger han med ett skratt och det finns så mycket hopp och framtidstro i hans ord.


 (De elva första anledningarna till varför jag älskar mitt jobb har mestadels bestått av roligheter som har med mina kollegor att göra, men det är berättelser som denna som gör det här tuffa och utmanande jobbet meningsfullt och så värt det.)

TGIF

Vilken färgglad och härlig fredag det har varit! Hade en lugn förmiddag men lyckades ändå vara lite effektiv och kunde därför senare kryssa av saker från min "att-göra-lista". Promenerade ut i solen, satte mig på en bänk och skrev ner en massa ord som har cirkulerat i mitt huvud alltför länge. Ibland stannade jag upp och snurrade pennan några varv medan jag funderade på hur jag skulle formulera nästa mening. Bakom mina solglasögon kunde jag ogenerat titta på alla människor som passerade och när det dök upp en tjej som jag kände gick vi och fikade tillsammans. Drack en galet god mangojuice som satt bra i värmen och vi pratade om problem och vår första kärlek. Rätt trevligt må jag säga!

Handlade inför kvällens middagsbjudning och hade en trevlig bussresa hem, älskar verkligen att åka kollektivtrafik (mer om det i ett eget inlägg)! På ungefär två timmar lyckades jag sedan styra upp en middag, kladdkaka och städad lägenhet utan att stressa det minsta. Det resulterade dock i att jag själv var mindre uppstyrd, men vad gjorde det egentligen?! Nä, just det - ingenting! Tre fina och hungriga tyska killar dök upp och vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans. Maten fick bra betyg, kladdkakan slank ner den med och det enda som lämnades kvar var tomma tallrikar. Vi pratade, skrattade och tittade på flertalet roliga Youtube-klipp. Strax före midnatt sa vi sedan hejdå och därefter diskade jag och städade undan i lugnan ro, innan det var tillslut blev dags att gå och lägga sig.

En förträffligt bra fredag!

To my dearly beloved friend

Liiiiiiiseliiiis, this one is for you! Happy birthday sweetheart!

Tredje maj

Måhända att jag är ungefär tre veckor sen med att lägga upp bilder från Linneas besök, men med tanke på den enorma mängd bilder som togs under våra dagar tillsammans har det tagit sin lilla tid att gå igenom allt.

Linnea kom med solsken, vi gick upp på Calton Hill och jag fick stolt visa upp min fina stad. Strosade längs Princess Street, speed-dejtade Lise och shoppade lite. Drack kaffe på Starbucks, promenerade runt i Old Town och åt god middag. Pratade med en trevlig svensk kassörska, tittade på en halv film och åt massor av jordgubbar.

En sån där dag när alla bekymmer är glömda och man bara mår bra!

When we said "See you soon!"

Tanja och Lise försökte sig på att göra "min" pose!

Jag fick visa dom hur man skulle göra!

Bilder tagna för två veckor sedan då jag och mina tjejer gick ut och åt, skrattade sönder kvällen och hade det himla trevligt. Bra avslutning på vår Edinburgh-tid tillsammans och det gjorde faktiskt det lite lättare att säga "See you soon!". Men redan nu fattas dom mig, den här stan har liksom förlorat en (två) del av sin charm!

Four is better than one

Den här högen av familjemedlemmar möttes jag av igår när jag skulle skypa med min syster?! Om mindre än tre veckor kommer de två yngsta charmtrollen hit, kan inte i ord uttrycka hur mycket jag längtar efter att få krama om dom!

Hej och välkommen!

Var hemifrån en timme i förmiddags och när jag kom tillbaka till lägenheten möttes jag av denna syn. Gubbarna som jobbar för samma organisation som oss och hade baxat allt detta upp till högsta våningen, blev något förvånade när Gilda hade uppenbarat sig och förklarat att det faktiskt bodde folk i lägenheten. Som tur var kom de tillbaka och flyttade bort allt igen, eftersom hallen liknade en mindre labyrint av vitvaror.

100 reasons why I love my workplace -11

Vår manager får syn på mig, efter att vi inte setts på nån vecka, och utbrister "I really like your hair. You make this place more glamorous!".

Se där, något har jag minsann bidragit med under min tid här!

100 reasons why I love my workplace - 10

På min lediga dag sms:ar en av våra deputy managers mig för en jobbrelaterad fråga. Vi skickar några meddelanden fram och tillbaka, han ber om ursäkt för att han stört mig och avslutar med att skriva "Ure the best!".

Ursäkten godtas och du får störa mig alla dagar i veckan!

Sunny Wednesday

Gårdagen kan ha varit årets sämsta dag - alla kategorier. Annat var det i morse när jag sömnigt öppnade ögonen och bländades av solens strålar, redan då visste jag att det skulle bli en bra dag. Började dagen med att möta upp min kontaktperson från TFG (min mottagande organisation) över en kaffe. En timmes bra samtal - jag berättade lyriskt om mitt jobb och hon verkade nöjd över att få höra om mina positiva upplevelser här, vilket också bekräftade vad hon hade hört från min mentor som uppenbarligen sagt mycket gott om mig!

Utan jacka promenerade jag i solskenet till jobbet, intervjuade en kille som vi sedan kunde välkomna in i huset och därefter var min jobbdag slut. Av någon outgrundlig anledning var jag schemalagd att bara jobba från kl 09-13, men med tanke på sommarvädret klagade jag inte direkt. Tyckte ändå att det kunde vara trevligt att gå på eftermiddagsrast tillsammans med Kev och Davy, så sagt och gjort. Vi åkte till Portobello beach, promenerade längs vattnet och retades i vanlig ordning med varandra.

När jag sedan kom hem stod ett paket lutat mot dörren och väntade på mig. Blev något förvånad när det ramlade ut massor av godis när jag öppnade det. Det innehöll även ett brev som gjorde mig glad, älskar att få post! Iklädd shorts bländade jag sedan hela stan med mina bleka ben som för första gången i år fick se dagsljus. Promenerade upp på Calton Hill, ner längs Princess Street och strosade runt i lite affärer. Njöt av vädret, tittade på människor och provade mycket fina kläder men köpte bara ett hysteriskt roligt födelsedagskort till en fin vän. Kvällen har spenderats på skype med en av mina älskade bästa vänner, som om bara tre veckor kommer till Edinburgh. En kort promenad i ljummen kvällsluft har fått avsluta denna härliga onsdag. Life is good!