Tack och adjö 2011, välkommen 2012!

Efter två dagar i Skottland kan jag glatt konstatera - det känns mer än bra att vara tillbaka! Om några dagar dyker det förhoppningsvis upp en liten summering av detta fantastiska år som snart är till ända. Tills dess ska jag umgås med fina människor, dansa in det nya året och må sådär oförskämt bra som man ibland kan göra!

Decemberhimmel i Edinburgh

Walking in a winter wonderland

Jag hade nästan glömt bort känslan av att promenera ut i mörkret, en stjärnklar kväll i december. Några få minusgrader och snö som knastrar under skorna, i övrigt en andäktig tystnad. Jag lutar mig bakåt, tittar upp mot himmelen och tar några djupa andetag. Låter den svala vinterluften fylla mina lungor och ser plötsligt en stjärna falla.

Det är nästan för bra för att vara sant, suckar jag lyckligt och sänder iväg en liten önskan, precis som man ska göra vid stjärnfall. Jag låter mörkret omsluta mig och fortsätter framåt, utan att egentligen ha något mål. Njuter av att kunna promenera fritt utan att behöva stanna för bilar eller väja för stressade människor. Att faktiskt kunna höra mina egna tankar och andetag.

En timme av välbehövlig egentid mitt i allt julfirande.

Julfirande i en liten by i ett av världens hörn

Skönsång på min födelsedag

All good things come to an end

Igår lämnade tre av tjejerna på bilden landet (gissa vem som fortfarande är kvar!?). Tur att åtminstone en av dom kommer tillbaka om någon vecka, för annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till! 

Men eftersom jag är rutinerad när det gäller sånt här har jag lärt mig att det bästa man kan göra är att glädjas åt fina minnen, även om det kommer att kännas tomt utan dom. Har haft många roliga stunder med dessa snygga brudar och ser redan nu framemot deras besök till våren!

Finn ett fel(afel)

Leith Walk

Var och varannan dag hänger jag, på ett minst sagt våghalsigt sätt, ut genom mitt fönster på tredje våningen med kameran i högsta hugg. Försöker fånga på bild hur solen har lagt sig tillrätta på hustaken och sprider ett mjukt ljus över en annars rätt grå och trist stadsdel.

Min gata i stan, trafik som får golvet i lägenheten att vibrera och det ständiga ljudet av sirener. En blå dörr ut mot vägen, en lägenhet många trappor upp. Hemma.

LOVE

"Hon har ett hjärta av guld. Hon är söt, riktigt snygg faktiskt! Hon bryr sig mer om andra än om sig själv. Hon är inte så jätteduktig på att hålla ordning men en fena på att städa (och inte halvdant utan här skrubbas det under listerna). Hon lyssnar på sig själv och gör precis det hon vill göra, det hennes magkänsla säger att hon borde göra. Hon har alltid tid att lyssna. Hon kommer med goda råd. Hon ställer kloka frågor. Hon ställer alltid upp. Hon skrattar med mig och hon skrattar åt mig.

Hon är den jag aldrig aldrig kommer släppa ifrån mig. Hon betyder mer än vad jag fattar själv och hon är helt jävla fucking awesome!

Dessutom fyller hon år idag. Grattis på födelsedagen hjärtat, glöm aldrig att jag älskar dig!"

Det absolut finaste någon har skrivit om mig - någonsin. Men så är hon också en av de finaste människorna jag har i mitt liv!

Happy Birthday To Me

Min 23:de födelsedag inleddes på ett högst otraditionellt sätt jämfört med tidigare år. Tårtan bestod av en friterad Mars (bor man i Skottland så gör man), en tändare fick agera ljus och födelsedagssången sjöngs på engelska av en hel hög kända och okända människor. Fantastiskt fint och bättre hade det nog inte kunnat vara!

Rakt in i hjärtat

Jag sträcker fram handen för att säga hejdå, han möter min blick och ger mig istället en kram. Vi ler mot varandra innan han stänger dörren och går. Sekunden senare står jag ensam inne på kontoret med tårfyllda ögon, förvånad över min starka reaktion.

För första gången på tre månader kämpar jag mot gråten på grund av en jobbrelaterad händelse. Man kan inte utföra ett sådant här jobb på ett bra sätt utan att hjärtat är med, men samtidigt måste man lära sig att kontrollera sina känslor. Det är inte lätt alla gånger då man påverkas av händelser och människor man möter, vare sig man vill det eller inte. Torkar trött bort en tår och tänker att jag trots allt inte är mer än människa.

Han och jag kommer förmodligen aldrig att träffas igen, men det ögonblicket kommer jag bära med mig länge. Det var en kram som sade mer än tusen ord. Ett bevis på att lilla jag gör ibland är tillräckligt.

Den dolda talangen

Utdrag ur protokollet från det senaste mötet med min handledare;

"Liv also said that she enjoys spending time in the pool room; where her own pool playing is improving and her table tennis skills are already at a relatively high level!"

HAHA, riktigt så sa jag ju kanske inte men tyckte att det var roligt och lät det därför gå till arkivet utan några ändringar. Vem vill inte bli ihågkommen som pingis-proffs liksom?!

Saturday morning

Snön har under natten klätt in staden i ett tunt täcke och gjort det gråa mindre grått. Gatorna är täckta av snöslask och trots försök att undvika vattenpölar anländer jag till jobbet med blöta fötter.

Decemberväder i Edinburgh.

Plötsligt händer det

Mitt kommande nyårslöfte om att skicka fler brev och vykort påbörjades redan idag, med tjuvstart som hette duga!

My superstars

(Rymdavdelningen på National Museum of Scotland)

Låt oss säga att den här bilden representerar mina vänner. En hel drös med fina stjärnor, var och en unik på sitt sätt, som tillsammans bildar en vacker stjärnhimmel. Några av stjärnorna utmärker sig lite extra, då de lyser starkare än de andra. Dessa är mina närmaste vänner, de som ibland känner mig bättre än vad jag själv gör. Stjärnor som alltid finns där vad som än händer, lyser och visar vägen även när det är som mörkast. Sprider sin stjärnglans och är sådär fantastiskt bra, som bara bästa vänner kan vara!

Det spelar ingen roll att vi bor hundratals mils ifrån varandra eller att vi inte har träffats på flera månader. Vetskapen om att de aldrig är mer än ett skype-samtal bort känns betryggande. De följer mig på min resa och jag följer deras, delar vardagliga bekymmer, skrattar tillsammans och gör upp planer inför framtiden. Jag hoppas att de förstår hur viktiga de är för mig och hur mycket jag älskar dom.

Mina bästa vänner, jag älskar er. Glöm aldrig det!

Christmas Market in Edinburgh

Jag viskar en bön inatt, för dom som inget har

 

Staden är sedan två veckor tillbaka julpyntad upp till tänderna. Varenda byggnad är inklädd i ljusslingor eller upplyst i diverse färger. Fotgängarna på Princess Street har drastiskt ökat i antal och alla bär de på minst en shoppingpåse. 

I varenda butik spelas julmusik och vart man än vänder blicken möts man av tomtar, glitter och extraerbjudanden - ta tre, betala för två!  Visst är det lite mysigt, om än alldeles för hysteriskt för min smak, men det som slår mig mest är det som inte passar in i den fina bilden.

De som alltid finns där, men som folk väljer att inte se. Vänder bort blicken, skyndar förbi och fokuserar på nästa julklappsinköp. De hemlösas ansikte utåt, tiggarna på gatan. Inlindade i smutsiga filtar och ofta i sällskap av en hund. De som inte bär på shoppingkassar, utan en längtan om trygghet och tak över huvudet. 

Jag vägrar vara en av dom som blundar och låtsas som ingenting. Varje dag i mitt jobb möter jag människor som har varit i samma situation och som sakta men säkert försöker jobba sig uppåt igen. Jag är mycket väl medveten om den här verkligheten och även om jag inte kan hjälpa alla och aldrig ger pengar till tiggare, så finns det något jag kan göra.

Jag kan titta på dom och le, som i ett försök att säga "jag har sett dig och vet att du existerar". Och jag kan inkludera dom i mina böner, jag kan be för de människor som ingenting har.

One of those nights

Klockan är efter midnatt och ännu en lördagskväll har blivit söndag. Värmeljusen på bordet flammar då och då till av draget från fönstret och på gatan utanför avtar trafiken allt eftersom. En ny favoritlåt spelas i hörlurarna där jag sitter parkerad framför datorn i en alldeles för bekväm fåtölj i mitt rum.

Nyligen hemkommen efter en mysig kväll tillsammans med fina människor. Typiskt lyckad med god mat, en bra film och många skratt. En okomplicerad kväll att minnas dagar då livet känns krångligt och jobbigt.

I morse vaknade jag av att jag skrattade och i natt kommer jag med all säkerhet att somna leendes. Har jag sagt att det går bra nu?

I'm lovin' it!

TGIF

It's all about the little things in life