Han är en reslig man, sportigt och snyggt klädd, men hans ansikte visar spår efter ett hårt leverne. Längs ena kinden löper ett stort ärr och man kan fortfarande se var stygnen har suttit. Även hans näsa är full av små ärr och ser lite taffligt hoplappad ut. På halsen sitter flera tatueringar och vid första anblicken ger han ett väldigt tufft intryck.
Men när han öppnar munnen förändras bilden av honom och bakom den hårda ytan kommer en pappa till två barn fram. En man vars droger i flera år har varit hans bästa vän, men gjort han och hans familj så mycket skada. I några månader har han nu bott i huset, kämpat för att hålla sig ren och gjort allt i sin makt för att lämna sin kaotiska livsstil. Hans vilja att förändras är stark och målet är tydligt - hans barn ska ha en närvarande pappa.
I flera veckor har han gruvat sig för en kommande rättegång, som möjligtvis hade kunnat ge honom upp till två års fängelse. Han erkänner att han skulle förtjäna det med tanke på brottet, men säger samtidigt att allt det som han nu har kämpat för skulle vara bortkastat om han skulle hamna bakom lås och bom. När domen en tid senare har kommit berättar han för mig om det positiva resultatet, där han slipper fängelse men regelbundet måste bli drogtestad.
"I just have to be a good boy now and keep my nose clean!" säger han med ett skratt och det finns så mycket hopp och framtidstro i hans ord.
(De elva första anledningarna till varför jag älskar mitt jobb har
mestadels bestått av roligheter som har med mina kollegor att göra, men
det är berättelser som denna som gör det här tuffa och utmanande jobbet
meningsfullt och så värt det.)
Tack för att du delar med dig av denna berättelse och ger lilla mig hopp om att människor med missbruk kan förändras!
SvaraRadera