söndag 29 april 2012

Creative chaos

Den bruna heltäckningsmattan i mitt rum må vara oerhört ful och en exemplarisk dammsamlare som gör städningen till en mardröm, men en sak är den perfekt för; nämligen att sitta på när man ska skriva eller pyssla. Så fort blogginlägg, e-mail eller handskrivna brev ska författas så finner jag mig själv sittandes på golvet. Eller som igår, då jag till tonerna av Moon Safaris fantastiska musik på hög volym försvann in i en värld av klippande och klistrande.

Kände mig sådär löjligt nöjd och kreativ, där jag satt i skräddarställning iförd mina mjukaste kläder, på min fula bruna heltäckningsmatta omgiven av sönderklippta tidningar, limstift och pennor. En lugn och skön lördagskväll som resulterade i några kollage-kort och inte-längre-vita-och-tråkiga-kuvert som ska skickas till kära vänner.

lördag 28 april 2012

Aye

(I ett samtal med en skotsk vän)

"In fine scots terms - yer a crackin lassy!"
"Indeed I am, haha!"
"Haha, you really have caught on to the local slang, haven't you?"

Det är väl inte helt utan resultat som man har bott i Skottland i snart åtta månader! Mina kollegor förfäras över hur min tidigare så "fina" engelska numera innehåller en del skotska slang, men själv tycker jag mest bara att det är kul.

Right now

Hänger på Starbucks med min fina italienska flatmate, försöker ladda upp bilder på resdagboken (men det går i snigelfart) och lyssnar på radio. Hur man skapar sig spänning i tillvaron - lyssna på Christer i P3 när du sitter bland folk och försök att hålla dig för skratt, vilket i princip är omöjligt! Man känner sig lagom dum där man sitter med sina hörlurar och småfnissar för sig själv. Men kul är det! 

Last night

Tanja & Chris
Jag i  mycket fint sällskap!
Hela gänget!
Maaaaaaat!
Tobi
Notera potatisen i bakgrunden, vad hände där?!
Mina fina tjejer!
Happyhapyy!
Julian
Vi hängde lite i "The Bull Shit Corner"
Rags, Gerrit & Chris
Waaaaah!
Lagom glad tjej, men jag vet att hon tycker om mig ändå!   
    


Hairy Koo Tour



När Maja och Bogdan var här förra helgen gjorde vi en "Hairy Koo Tour" - en heldagsutflykt som tar en upp till the Highlands och runt till diverse sevärdheter. Vi fick bland annat mata Highland cows, besöka Doune Castle där scener från "Monthy Python and the Holy Grail" spelades in och se flertalet lochs.

En bra dag trots ihållande regn och väl värt sitt pris, då allt det kostar är dricks som man i slutet av dagen ger till guiden!

torsdag 26 april 2012

It's all about the little things

Att låta andra människors glädje och fina ögonblick göra en själv glad är härligt tycker jag. 

Tjejen i 10-års åldern som stod framför spegeln i en klädaffär och övade på sina dansmoves. Den unga killen som gick igenom busstationen och visslade högt för sig själv. Killen på flygplatsen, som iförd kilt och med en skylt i händerna, välkomnade sin flickvän till Skottland. 

Den lille pojken som vid ett övergångsställe stod tryggt mittemellan två muskulösa män som höll honom i handen. Biokillens charm och vänlighet då han verkligen gjorde sitt yttersta för att försöka hjälpa mig att använda ett icke-fungerade presentkort.  

Eller som nu i skrivande stund, gänget av tonårskillar som fikar tillsammans och då och då bryter ut i högljudda målbrottsskratt och viker sig dubbla i försök att kväva fnissningarna. Behöver jag säga att jag sitter här med ett stort leende på läpparna?!

Hört på Skype

"Din bild är frusen"
"Eller så är det jag som ligger jättestill?"

 "Vad har du för deodorant? Den ska du ju inte använda på hela kroppen!" 
(Min kära vän SB försöker lista ut vad det var som orsakade min allergiska reaktion)

Och den bästa, speciellt med tanke på dagens väder....;

"I Skottland har de inte hört talas om Vivaldis fyra årstider!"
"Nej, det är regn och mindre regn"

"Vivaldis två mindre kända konserter..."

Systra mi


Min allra käraste syster och min bästa vän. Det finns ingen som känner mig så väl som hon gör. Vi har vuxit upp tillsammans - upplevt enorm glädje, djupaste sorg och delat sådant som bara syskon kan göra.

När vi umgås släpper alla hämningar och vi är totalt avslappnade i varandras sällskap. Hon är den som gång på gång får mig att bryta ihop i brutala skrattanfall. Vi chattar på FB och efter bara några minuter måste jag lämna konversationen med orden ” Men alltså, jag kan inte skriva med dig när jag sitter in public, du är för rolig!”. Vi har ett stort lager av internskämt mellan oss och ofta räcker det med bara en blick eller ett ord för att veta precis vad den andra tänker.

På utsidan må vi vara rätt lika varandra, men våra olikheter är många. Jag beundrar min syster för hennes självförtroende och hur lite hon bryr sig om vad andra tycker och tänker. Hon har ett stort hjärta, ett smittande skratt och är en rolig och skön person som det är lätt att tycka om.   

Vår relation har under de senaste åren förändrats då vi inte har bott på samma plats, har blivit äldre och utvecklats åt olika håll. Men fortfarande är vi lika nära, oavsett hur många mil ifrån varandra vi befinner oss. Det är en relation som tål att prövas och det är mer än blodsband som knyter oss samman, för det finns ingen vän som jag har gått igenom lika mycket tillsammans med som jag har gjort med henne.

Älskade systra mi.

Thursday

Grått och regnigt ute, vilket betyder att dagen kommer att spenderas inomhus i ett väldigt lugnt tempo. Huvudet är tungt, halsen gör ont och kroppen är trött. Förra veckas förkylning verkar ha kommit på återbesök och därför har dagens planer grusats något. Men egentligen gör det inte så mycket, för jag känner mig rätt nöjd där jag sitter just nu - inklämd mellan två män på Starbucks med den gladaste och trevligaste personalen.

Tankar mitt i natten

Ikväll har jag fått höra stora ord om mig själv från en kollega och hans beröm gjorde mig stolt. Jag kunde ta åt mig av det han sade, eftersom jag kände att det ju faktiskt är sant. Duktig, tuff, flexibel – det är ju precis vad jag är! Jag gör mitt jobb, har skinn på näsan och vågar ta för mig.

Ständig bekräftelse från olika håll på att jag har hamnat rätt och är precis där jag ska vara just nu. Jag försöker vila i det och inte alltför ofta tänka på att det om mindre än tre månader är dags för mig att sluta på det jobb som jag verkligen älskar.

Det har hittills varit åtta fantastiska månader och ni är många som har följt min resa via skype, resdagboken och den här bloggen. Jag har mestadels skrivit om min fritid, som är fylld av lättsamma och roliga saker att delge er, och det som jag har berättat om jobbet har oftast bara varit små glimtar. För det är så mycket jag inte har kunnat dela med mig av till er. Det som verkligen har påverkat mig, utmanat mig och varit betydelsefullt. Händelser på jobbet som har berört, stört och skakat mig.

Det går inte att skriva om allt, speciellt inte om det som för många är jobbigt, tungt och främmande. För hur beskriver man desperationen i någon annans människas ögon? Hur berättar man om möten med någon som verkligen är nere på botten? Vilka ord använder man för att försöka förklara den smärta och känsla av hopplöshet som jag ständigt möter hos boendena?  

Ibland slås jag av vad det faktiskt är som är en så naturlig del av mitt jobb att jag knappt längre reflekterar över det. Hur jag spenderar tid med drog- och alkoholmissbrukare och folk med psykiska sjukdomar. Människor som har blivit fysiskt- och psykiskt misshandlade och sexuellt utnyttjade. Vilka historier jag får ta del av och vilka resor jag får följa. Hur jag ibland söker igenom rum för att leta efter droger eller hur jag ständigt måste vara på tå i kontakten med boendena och vara tydlig med gränser och regler.  

Det är till och från så utmanande att jag efter en lång jobbdag kan komma hem totalt utmattad, både psykiskt och fysiskt. Det är tufft, jobbigt och tungt – men ändå älskar jag det. För ljusglimtarna är många, mina kollegor är helt fantastiska och det är ett viktig jobb som jag får vara en del av. 

Att det här jobbet har varit enormt utvecklande och lärorikt för mig är det ingen tvekan om, men jag har även insett att jag gör skillnad bara genom att vara den jag är - ”you both give and take” som min kollega uttryckte det. Jag bryr mig om boendena, samtidigt som jag klarar av att vara professionell, hålla distans och inte ta på mig deras problem. Det betyder något att jag pratar, skrattar och skämtar med dom. Att jag finns där och lyssnar på dom när de vill det. Som sagt, på rätt plats.

Många spretiga tankar samlade i en enda trasslig röra och jag vet egentligen inte riktigt vad det var jag ville ha sagt med det här.

måndag 23 april 2012

Happiness

Jag har haft finfint besök i form av min älskade syster och hennes käraste B. Väldigt mysigt och roligt har det varit och jag har massvis av bilder (nähä!) att visa er! Men det får vänta i 2-3 dagar för plikten kallar och efter en veckas ledighet ska jag nu jobba två dagar. Ser framemot det för jag har saknat både mina knäppa kollegor och jobbet!

Typiskt alltså

Ibland blir jag bara så trött på mig själv! Som idag då jag skulle montera ihop en säng (fråga mig inte varför!) och när jag äntligen var klar upptäckte jag att jag hade satt huvud- och fotgavel åt olika håll. Så då var det bara att göra om och göra rätt...

Latest news

Eftersom jag har förstått att min frisyr är av största intresse hos er måste jag ju uppdatera er om senaste nytt! I fredags spenderade jag tre timmar hos en härlig frisör, som verkligen älskade sitt jobb och dessutom var riktigt duktig. Därför är hela mitt hår numera ett lockigt kaos (igen!) - jag gillart!

Sunshine on Leith

Hur spenderade jag min lediga söndagseftermiddag? Jo, på en Premier League-match tillsammans med några av boendena. Hibs spelade uruselt och fick se sig besegrade av Kilmarnock, som dock inte var så mycket bättre dom heller. Trots en dålig match var det trevligt, för solen sken, vi träffade på Davy (min fina kollega) och bakom oss satt en av männen från The Proclaimers (kändisspotting nanting alltså! Haha).

Dagen till ära var jag iklädd en tröja i den rätta "Hibs-kulören", vilket fick boendena att skratta och mig att smälta in lite bättre bland alla fans! Dessutom är det alltid roligt att göra saker med boendena utanför huset, för stämningen blir betydligt mer avslappnad när man inte har tusen regler att rätta sig efter. Bra söndag helt enkelt!