Stad i ljus

(Utsikt från Edinburgh Castle)

Living the good life

 

Det är väldigt många ljusglimtar i novembermörkret just nu. Jag skrattar, lever och mår oförskämt bra. Det spelar liksom ingen roll att jag i två veckors tid har kämpat mot en envis förkylning, nyligen tappat bort mitt favoritörhänge eller att jag häromdagen misslyckades med att göra havregrynsgröt. 

Jag ler ändå, tar motgångar med en klackspark och fortsätter framåt. Älskar perioder när det känns som att allt bara går så bra och man lever extra mycket.   

Singing in the rain

Det duggar lite lätt när vi lämnar värmen inomhus och påbörjar promenaden hem genom stan. Efter halva vägen ökar regnet i styrka, vinden får ordentligt fart och plötsligt befinner vi oss i höstens värsta oväder.

Mitt sällskap börjar småspringa, medan jag får något fnatt och istället börjar skratta hysteriskt. Ett genuint lyckligt skratt som inte verkar ha något slut. Tio minuter senare är vi hemma i lägenheten och jag skrattar fortfarande, trots att jag är dyblöt från topp till tå.

Mina kläder dryper av regnvatten som bildar en mörk fläck på hallens heltäckningsmatta. Jag blir kommenderad att "get your Swedish ass in the shower now!" och lyder genast order. Somnar med ett leende på läpparna och bortser från det faktum att jag börjar jobba om bara några timmar.

En lite oväntad, men på något sätt så perfekt avslutning på en fin kväll!

If tomorrow never comes

Trafikljusen visar rött och längst fram i bilkön står en vit minibuss. Bakom ratten sitter en indisk man i övre medelålder och genom bussens öppna fönster hörs musik.

Med ljudlig stämma skrålar han med i Ronan Keatings gamla slagdänga "If tomorrow never comes". Rött blir till grönt, han kör iväg men fortsätter att sjunga - fortfarande lika högt och befriande.

Jag småskrattar hela vägen hem till min port och tänker att världen skulle vara en lite bättre plats om det fanns fler som han!

She's amazing

Vänskap. Man vet att det är på riktigt när man träffar en nära vän, som det var mer än ett år sedan man sist träffade, och allting bara känns så naturligt. Avslappnat, fint och roligt. En vän som finns där, bryr sig om en och värmer ens hjärta när det är lite fruset.

Som lyssnar, ifrågasätter och får en att se saker ur nya perspektiv. Någon att diskutera med och lära sig saker av. En vän gör en glad från topp till tå, som får en att skratta och må bra.

Elin är precis en sådan vän och jag är så glad över att hon, under de tre senaste åren, har tagit en så viktig plats i mitt liv!

 

Dagens mail

"Hej jag är också förskyl idag. Jag är hema med M och B. 
puss och kramm från din minsta bästa syster"

Waverly Station By Night

19th of November

(Calton Hill, Edinburgh)

Happy happy happy

En helg tillsammans med hon som gör det, bättre kan man inte ha det!

Life changing i dubbel bemärkelse

Det är svårt att få distans till något som man är mitt uppe i, ett nytt sammanhang som snabbt blev vardag. Jag försöker då och då att stanna upp och liksom ta in allt, för det är så mycket som händer runtomkring mig. Trivs, prövas, utforskar, skrattar, vågar, gråter, misslyckas, försöker på nytt.

Jag börjar inse att det verkligen inte är en självklarhet att jag trivs så bra på jobbet som jag gör. Det är inte en enkel miljö alla gånger att vistas i och vem som helst skulle inte klara av det. Jag möter dagligen människor som på olika sätt är trasiga - fysiskt, psykiskt och själsligt.

Drogmissbrukare, alkoholister, människor med psykiska sjukdomar och ett gediget brottsregister. Vilsna människor vars ryggsäck är för tung för dom att ensam bära. Desperata människor. Ensamma människor. Människor. 

Jag funderar mycket, delar mina framtidsplaner med kollegor som uppmuntrar mig och jag börjar bli allt mer säker på att jag är på rätt väg. Dessutom är jag övertygad om att jag just nu är precis där jag ska vara.

Det här året är en viktig pusselbit inför fortsättningen på min resa. Jag prövas, formas och förbereds - life changing på mer än ett plan.

Adrenaline is all you need baby

Hört på jobbet - part 3

I slutet av varje skift går man igenom planeringen för dagen för att se om allt har blivit gjort. K har lite problem med att läsa vad J har skrivit och frågar henne därför;

"J,  what is this? Mark - sex trade training?"
 "Oh, I've already done that training with him!" svarar J nochalant och lämnar rummet.

Alla börjar skratta och J kommer tillbaka och undrar vad det är som är så roligt!

Tänk vilka fina och roliga kollegor jag har, som gång på gång levererar klockrena kommentarer och får mig att skratta så tårarna rinner!

Saturday

Bara för idag

Häromveckan pratade jag och A, som jag har jobbat med några gånger, om tatueringar och han berättade att han skulle tatuera sig snart. "Just for today" ville han att det skulle stå och frågade vad det hette på svenska.

Han tyckte om den svenska översättningen och sa något om att han kanske skulle tatuera in det istället för på engelska. Jag trodde inte att han var seriös och blev därför alldeles till mig och kunde inte sluta skratta, när denna bild idag dök upp på facebook!

Gillar tatueringen och tycker att det är sjukt coolt att "jag" redan har gjort ett livslångt avtryck här ;)

Utdrag ur ett mail från en bästaste bästa vän

"Åh! Jag blev tokpeppad på att skriva brev när jag läste att du har en adress!! (varför skulle du inte ha en adress?!)"

" P.S. Jag ska adressera brevet till Liv McAasa... Hehe. D.S."

Under de senaste veckorna har brev i plural hittat hit, fyllda med fina och peppande ord från underbara vänner. Imorgon ska jag ägna tid åt att svara på några av dessa fantastiska brev och om jag lyckas göra mina vänner ens hälften så glada som deras brev gjorde mig så är jag nöjd!

Liv(ets) hårda skola

Vissa saker här i livet får man lära sig den hårda vägen och jag vill dela med mig av några av mina senaste lärdomar, så att ni kära vänner slipper göra samma misstag. Det är i och för sig inte speciellt troligt, eftersom ni ett gäng synnerligen intelligenta människor.

Hursomhelst, om ni nu skulle klassa er själva i samma kategori som mig (vilken det är låter vi vara osagt) kanske ni kan ha nytta av mina tips;

• Innan du förvirrat springer runt i lägenheten i 20 minuter och letar efter nyckeln på alla möjliga och omöjliga ställen – ta en titt i fickan på jeansen du har på dig!

• Försök inte att gå igenom en stängd dörr utan att först öppna den och om du nu skulle råka göra det (lätt hänt!) – se för guds skull till att du inte har en tandborste i munnen.

• Titta en gång extra på tuben innan du smörjer in händerna med, var du tror är, handkräm. Det kan mycket väl vara hårinpackning!

• Och sist men inte minst, då detta var en rätt smärtsam och stressande upplevelse- om du är ute på en shoppingtur och provar ringar, se till att endast prova de ringar som utan att använda våld passar dina fingrar. Krävs det våld för att få på ringen, kan jag försäkra dig om att det krävs dubbelt så mycket kraft (om inte mer) för att sedan få av den. Resultatet av detta blir ett svullet finger, ett högrött ansikte och i värsta fall kan du bli tvungen att köpa ringen eftersom den sitter fast på ditt finger! Det sistnämnda har jag som tur är hittills klarat mig från att behöva göra....

Om ni har lärdomar att bidra med till listan så är det mer än välkommet!

Om varje dag var som denna skulle jag vilja leva i tusen år

Hört på jobbet - part 2

"She will be late for the meeting..." - N

"That´s okey. Late is the new black!" - M

Polly (and my friend) rocks!

Jag älskar det faktum att en bästa vän i samma paket som hon skickar en påse Polly också skickar med en tidning med tips på hur man blir av med sitt sötsug!

Men mest av allt älskar jag såklart att hon tagit sig tid att fixa ihop ett paket och ett brev till mig. Det gjorde verkligen min dag i fredags! Om jag har dom finaste vännerna man kan tänka sig? Svar: JA!

Bonfire Night was a good night

Igår var en sådan kväll, idag är det en sådan morgon

Kvällar när man skrattar så mycket att man får ont i magen. Lever för stunden och dansar som om det inte fanns någon morgondag. Umgås med sköna typer som gör en glad.

Promenerar hemåt genom en stad som nästan sover. Vaknar upp nästa morgon, trött som bara den men med ett leende på läpparna.Går igenom gårdagens bilder på kameran, skrattar åt var och varannan bild och tänker att livet är allt bra fint!

Ögonblicksmöte mitt i natten

Det är fredag och mycket folk är i rörelse ute på stan. Klockan är efter midnatt och luften är betydligt kallare än för bara några timmar sedan. Promenerar sakta hemåt efter en trevlig kväll med många skratt och dans till livemusik.

I ett gatuhörn sitter två män ihopkurade under en filt och när vi passerar  frågar dom om vi har några mynt att avvara. "No, I'm sorry" svarar jag automatiskt och i samma stund som orden lämnar mina läppar möter jag en av männens blick. Han är relativt ung och hans karakteristiska utseende med ett leende som blottar en tandlös överkäke är välbekant.

För bara några veckor sedan träffades vi nästan varje dag och utbytte hälsningsfraser med varandra. Nu är allt jag får fram ett ursäktande "I'm sorry" innan jag skyndar vidare. Jag känner mig urusel men hoppas samtidigt att han inte kände igen mig.

Det som tidigare kändes långt borta och främmande, känns nu i allra högsta grad nära och personligt. Jag ifrågasätter min reaktion och mitt beteende och undrar om jag hade kunnat göra något annorlunda.

Ett oväntat möte mitt i natten med ögonkontakt som bara varade en kort sekund, men som nu sitter inpräntat på min näthinna.

Sånt som värmer mitt hjärta

-När kommer du hem ? 
-Vadå? Saknar du mig?
-Klart jag gör vännen! 
-Det är väl inte så klart!

-Det står skrivet i stjärnorna! 

It's going to be worth it

Jag byter bakgrundsbild på datorn rätt ofta, men den här har hängt med i flera veckor. Varje morgon när jag startar datorn möts jag av dessa ord.

En påminnelse som får mig att bita ihop och kämpa vidare i de stunder då det är motvind och uppförsbacke, för livet är sannerligen inte alltid en dans på rosor.

It's going to be worth it.

Colours of Derby