Don't stop me now, I'm having such a good time

Jag lever för tillfället (eller ja, det är väl ett rätt återkommande fenomen) ett sjukt intensivt och galet liv.
Imorgon (läs; idag) ska jag till exempel jobba några timmar, flytta till en annan lägenhet och självklart se matchen mellan Tyskland och Italien. På fredag ska jag jobba ett 12-timmars pass och därefter bila norrut i landet för att på lördag bestiga Ben Nevis tillsammans med ett gäng kollegor. På söndag kommer vi tillbaka till Edinburgh, förhoppningsvis lagom i tid till EM-finalen, och på måndag får jag sedan besök av finaste Lina.

Welcome to my life - intensivt och verkligen inte långtråkigt någonstans! 

Leith Walk 01:50am

Happy birthday to you

Min finaste älskade bästa vän föddes idag för precis 24 år sedan. Nio av dom har jag fått uppleva tillsammans med henne och jag knappt finner ord för att beskriva hur innerligt glad och tacksam jag är över att få ha henne i mitt liv. Hon är en fantastisk glädjespridare - positiv och alltid med ett leende på läpparna. Lyssnar såsom ingen annan kan, oavsett hur oväsentligt det jag har att berätta än är. Hon har funnits där i vått och torrt och aldrig någonsin har hon svikit mig. När jag behöver prata med någon är hon den första jag ringer och jag känner mig alltid fylld av positiv energi efter ett samtal med henne.

Hon är omtänksam, genuint snäll och otroligt fin. Hon är den sötaste jag vet, med en utstrålning och charm som får vem som helst att falla. I hennes sällskap kan jag bara vara, behöver inte göra mig till eller försöka dölja saker för henne. Hon känner mig alltför väl och vet vad jag tänker, även om jag inte säger något. Vi har hittills aldrig bott i samma stad eller ens närmare än fyra timmars resa ifrån varandra. Mer än en gång under de senaste nio åren har vi bott i olika länder. En gång sågs vi inte på nästan tio månader, men när vi väl sågs var allt precis som vanligt. Det spelar ingen roll hur många mil det är emellan oss, hon är ändå alltid nära. En vän som jag alltid, alltid, alltid vill ha i mitt liv.

Älskade vän, stort grattis på din dag!
Jag älskar dig!

Happy Midsummer!

Två lediga dagar med regn, regn och åter regn. Igår morse när jag vaknade, efter att ha sovit ut ordentligt, öste regnet ner. När jag åt frukost smattrade vattendropparna mot fönsterrutorna. Under tiden som jag plockade med både det ena och det andra i lägenheten öppnade sig himmelen och världens skyfall blötte ner hela stan. Medan jag tog en powernap var det förmodligen uppehåll, men när jag sedan vaknade på eftermiddagen regnade det. Ja, ni fattar grejen - det regnade igår, ungefär hela dagen!

Eftersom jag var något utmattad efter att ha jobbat 24 timmar under två dygn, och däremellan bara fått några få timmars sömn, ägnade jag dagen åt att göra ingenting. Lämnade inte lägenheten och knappt ens mitt rum. Fantastiskt skönt och det gjorde underverk för min trötthet, då jag i morse utan problem steg upp med tuppen (klockan sju!). Det regnar mycket idag också, men jag känner mig pigg och på bra humör. Hittills har det varit en fin dag med flera möten och händelser som har fått mig att le.

Satt på bussen in till stan och plötsligt var chauffören tvungen att tvärbromsa  för en bil som svängde ut precis ut framför bussen. När killen i bilen sedan pekade finger mot busschauffören började han skratta, ett högt och härligt skratt. Jag började också skratta, för hela situationen var bara så komisk då chaufförens reaktion verkligen var oväntad!

Efter att ett paraply blåst sönder och ett annat blivit kvarglömt någonstans, har jag varit paraplylös i mer än en månad och trodde att jag skulle klara mig utan resten av tiden här, men tji fick jag. Sprang in på H&M. något blöt av regnet, och införskaffade mig ett nytt. Småpratade med den söta killen i kassan, som skrattade lite och frågade om han skulle klippa bort prislappen på en gång. 

Mannen som tog betalt när jag var och handlade undrade vänligt om jag skulle baka idag, vilket inte var så svårt att lista ut med tanke på vad jag köpte. Äntligen ska jag ta död på min och Gildas surdeg, som har stått på köksbänken alltför länge och gett oss dåligt samvete! När jag sedan skulle stiga på bussen för att åka hem blev jag framsläppt av en gammal dam, som log glatt mot mig.

Det är verkligen de små sakerna som blir till glädjeämnen i vardagen!

Idag är det ju förresten midsommarafton och det ska inte firas traditionsenligt på något sätt alls, men ut på roligheter ska jag minsann. Hänga på favoritpuben och se när Tyskland besegrar Grekland, säga hejdå till T som lämnar landet imorgon och umgås med en massa tyskar.

Fina fredag! 

Newcastle upon Tyne

Häromveckan tog jag och Stefan tåget till Newcastle, som bara ligger två timmar bort

Fikade med härliga Josh, en annan TFG-volontär, som vi också sedan skulle sova hos

Han ritade en karta så att vi skulle hitta hem till honom

Han bodde i ett fint hus tillsammans med en kille som uppenbarligen hatade champinjoner

Sedan strosade jag och Stefan runt i stan

Vi fotade ungefär allt vi såg

Varenda byggnad var pyntad till drottningens ära

Vi gick in i framtiden...

...som lovade good times, vilket det också blev eftersom vi var på väg till Coldplay-konserten!

The Gateshead Millennium Bridge

Som sagt, vi fotade ungefär allt...

Pictures from here and there

Min rädsla har gjort mig sjuk

Face your fear

Jag googlar ”ångest”, klickar in på Wikipedia och läser om ångestsyndrom som kopplas ihop med specifika fobier. Läser om symptom som darrningar, sväljningssvårigheter och sömnproblem. Utmattning, svårigheter att andas och muskelspänningar. Allt detta och mer därtill har jag upplevt under de senaste  veckorna.

Min rädsla har gjort mig sjuk.

Jag har brutit ihop på jobbet, skakat som ett asplöv hela dagen men ändå lyckats fullfölja arbetsdagen. Jag har återigen brutit ihop på jobbet, knappt kunnat äta något under dagen men ändå orkat ta mig i mål. Jag har brutit ihop på jobbet en tredje gång, bett om att få gå hem nio timmar tidigare och legat totalt orkeslös i sängen resten av dagen.

Att ständigt befinna sig i en miljö där man vet att ens största rädsla också är närvarande är enormt stressande. Hela tiden utmanar jag mig själv och min rädsla och gör så otroligt mycket mer än jag egentligen vågar eller orkar. Det är tungt, påfrestande och jobbigt. Men med hjälp av förstående kollegor som gör allt för att underlätta det för mig kämpar jag vidare.

Om fyra veckor, när jag är tillbaka på svensk mark igen, kommer jag att få hjälp för att bli av med denna fobi. För det är ju varken hälsosamt eller vettigt att gå runt och må dåligt bara för att man är rädd för något, som det dessutom inte finns minsta lilla anledning att frukta.

Jag sörjer något som jag ännu inte ens har lämnat

Någon i min närhet konstaterade att en del av mig redan har flyttat hem. Jag är inte riktigt närvarande och går runt i ett virrvarr av känslor som jag inte förstår mig på och än mindre kan hantera.

Jag sörjer något som jag ännu inte ens har lämnat. Varenda liten centimeter av min kropp, min hjärna och framförallt mitt hjärta förbereder sig för att ta avsked. Att säga hejdå till de underbara människor som jag kommit att lära känna och tycka oerhört mycket om. Att behöva lämna ett jobb som är fantastiskt, givande och bara känns så rätt för mig. Att ta farväl av en vacker stad som bjudit på många soliga dagar (!), sköna människor och galna äventyr.

Det handlar inte så mycket om vad jag kommer hem till, utan mer om vad jag lämnar bakom mig.

MAGISKT

No words needed, förutom att JAG var DÄR!!!

Random pictures I have taken lately

Monday, Montag, Mánudagur

Vad kan man göra en solig, men ganska kall, eftermiddag i Edinburgh en ledig måndag i mitten av juni? Man kan till exempel sitta på en uteservering tillsammans med två fina tyska tjejer, som man bara har träffat ett fåtal gånger och egentligen inte alls känner, och dricka te och prata. Låtsas att vinden inte alls är kylig och skratta åt skottarna som går runt i kortkorta shorts vid minsta lilla antydan till sol. Göra tummen upp och fota någon som tar bilder av någon annan.

Det gjorde jag i måndags och det kan starkt rekommenderas, för trevligt var det!

Surprise surprise

Förra veckan fick jag och mina flatmates följande mejl från vår handledare;

"Hi Girls, I have a little surprise for you! It now looks as if we will be moving you downstairs to flat 3 on 29th June"

Say what?! 

Vi ska alltså flytta till en lägenhet en trappa ner. En flytt som för min del kommer ta ungefär tio minuter och därför inte alls känns särskilt betungande. Sedan hinner jag bo i den nya och betydligt fräschare lägenheten i tre veckor innan det är dags att lämna landet. 

Det blir nog bra, flytten till våningen inunder alltså.

"It must be the hormones!"

Solsken, nya skor (fin färg, sköna och snygga = alla rätt!) och frukost på jobbet. Konfrontation med en av boendena och jag skötte det hela på ett tydligt och säkert sätt, kände mig nöjd efteråt. Fotbollssnack under hela dagen och jag som egentligen inte ens är speciellt intresserad hade stenkoll, eller låtsades iallafall ha det. Tårar i ögonen och gåshud under ett samtal med en kollega som berättade om något stort och häftigt som hade hänt honom.

Promenad på eftermiddagen med min kollega som sällan går på rast tillsammans med någon annan, fina och roliga 45 minuter. Ett bra samtal med en av boendena, som brukar vara knepig att kommunicera med. Visslat och sjungit om vartannat och varit på ett strålande gott humör under hela dagen, även när orken började tryta efter en sisådär tio timmar. Urspårat-men-väldigt-roligt-never-ending-skämt om hormoner. Ett "Hi-sweetheart-I-miss-you-!" -sms från min flatmate som jag inte har sett på en dag. Promenad hem i sval kvällsluft, med en bra kollega och vän som sällskap. En omväg för min del men eftersom det var så trevligt gjorde det inte det minsta lilla. Lång dusch, lite socialiserade med flatmate och två andra kollegor och nu läggdags efter en händelserik och fin onsdag.

Bästa jobbdagen på länge!

I love this city