Idag är det söndag, en bra sådan. Vaknade utvilad efter tio timmar av välbehövlig skönhetssömn. Solen sken och jag gav mig ut på en morgonpromenad. Med musik i öronen gick jag utan mål och tidspress, försökte på ordning på alla tankar och njöt av att andas frisk luft. Efter ett tag verkade benen gå av sig själv och de tog mig upp på Arthur's Seat. Stod uppe på toppen en lång stund och blickade ut över staden som tagit så väl hand om mig under det senaste halvåret.
Kan inte vara annat än tacksam och glad för allt vad tiden här hittills har betytt för mig. Jag har vuxit som människa, samlat på mig värdefulla livserfarenheter och fått vara med om så häftiga saker. Ställts inför ständiga utmaningar, vågat ta steget utanför min trygghetszon och uppfyllt drömmar jag haft. Tänk att jag hamnade på en arbetsplats med fantastiska kollegor och ett jobb som verkar vara som klippt och skuret för mig, åtminstone med tanke på hur bra det hittills har gått!
Pratade med min kollega häromdagen om hur viktigt det är att få bekräftelse och få höra att man gör ett bra jobb, även om man själv känner att man gör det. Han gav mig betydligt mer än jag frågat efter och sa att han inte hört ett negativt ord om mig, varken från folk i vårt team eller management, och att de tycker att jag är duktig. Ett utomordentligt bra sätt att avsluta en tuff och påfrestande arbetsvecka.
Jag älskar kontrasterna i min vardag. Att jag ibland efter en tolv timmars dag möter upp mina vänner inne i stan och släpper alla tankar på jobbet och bara njuter av att leva. Skrattar, kramas, dansar. Att jag efter en intensiv helg av jobb tillåter mig själv att bara göra "ingenting" en hel dag. Tränar, städar lägenheten och strosar runt på stan. Jag älskar att jag har lärt känna så otroligt härliga människor, som jag har roligt tillsammans med oavsett vad vi gör. Vänner som nästan blir som ens familj, då vi alla befinner oss i samma situation och bor många mil från våra nära och kära.
Om lite mer än fyra månader kommer min vardag att se annorlunda ut, men jag försöker att inte oroa mig alltför mycket över vad som händer sen. För livet är så himla fint och det gäller att ta vara på nuet innan det är försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar