Premier League-match på (o)betald arbetstid, jo man tackar! Cirka 9000 i publiken, de allra flesta män med ett grönvitt hjärta som slår för Edinburghs stolthet. Med solen i ögonen under hela matchen stod jag där högt upp på en läktare, med Hibs-klacken fem meter ifrån mig. Matchen i sig var rätt trist och slutade mållöst, men stämningen var det minsann inget fel på.
Det skrålades, sjöngs och framförallt svors konstant under hela matchen. Svordoms salvorna avfyrades en efter en och aldrig tidigare har jag hört så många kraftuttryck på en och samma gång. Det var med andra ord precis så som jag hade föreställt mig det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar