En saknad vän

För tre och ett halvt år sedan lärde jag känna Jason, en fin kille med ett stort hjärta. Varken åldersskillnad eller det faktum att vi kom från olika delar av världen spelade någon roll, utan vi klickade med en gång och han blev en viktig del av min tid på Filippinerna. En vän som jag kunde skratta med och som verkligen var mån om att jag skulle må bra.

Vi har hållit kontakten sedan vi skiljdes åt, för med dagens teknik är det ju tack och lov möjligt! Olika mycket i perioder - ibland varje månad, andra gånger mer sällan än så. Ikväll pratade vi på skype, för första gången på väldigt länge, och det var otroligt kul. Vi skrattade och skämtade precis som vanligt och uppdaterade varandra om vad som hänt i våra liv på sistone. Jag är så glad över att fortfarande få ha kvar honom som min vän och ser framemot den dagen då vi ses igen!