Häromdagen när jag kom hem till lägenheten efter en konstig och lite jobbig förmiddag, låg det där på den röda heltäckningsmattan i hallen. Ett efterlängtat brev från en mina bästa vänner. Ett brev fyllt av kärlek och så fina ord att mina tårkanaler svämmade över och salta tårar blötte ner mina kinder.
Där satt jag på min obäddade säng, i en stad i ett annat land många mil ifrån henne, och grät av både glädje och tacksamhet. Glad för att hon tagit sig tid att skriva ett äkta brev till mig och tacksam över att ha en vän som hon!
När man är ute på okänd mark, långt ifrån sitt sociala skyddsnät, blir saker som dessa otroligt betydelsefulla och extra uppskattade. Sms, kommentarer i resdagboken eller bloggen, mail eller FB-meddelanden, you name it!
Det är en trygghet att veta att det gamla och välkända fortfarande finns kvar, även fast allt annat runt omkring mig är nytt. Att människor som är så viktiga för mig är närvarande i mitt liv, även om vi rent fysiskt befinner oss på olika platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar