Vi firar två veckor tillsammans idag, Edinburgh och jag, och under den korta tid som jag har hunnit bo här har jag lärt mig både ett och annat. Några skottska slang, hur det låter när man stämmer en säckpipa och minst hundra nya namn, men framförallt har jag lärt mig saker om mig själv. Helt nya situationer har plockat fram gömda och oväntade sidor och egenskaper hos mig.
Att alltid försöka göra det bästa av varje situation, trots att det sällan blir som man har tänkt sig, har visat sig vara en av mina största drivkrafter. Kanske är det lite av en överlevnadsinstinkt, men det har gjort att jag har hållit mig vid gott mod och kunnat fokusera på det positiva. Jag vägrar låta rädsla och osäkerhet styra mitt liv och min vardag. Gång på gång försöker jag bevisa det för mig själv och göra saker jag egentligen inte vågar, för det är ju faktiskt bara jag som är medveten om detta.
Ingen annan här känner mig än, i deras ögon är jag fortfarande som ett oskrivet blad. De vet inte vad som finns bakom den glada fasaden och på ett sätt känns det skönt. Jag kan vara den jag vill vara utan att folk redan har en klar uppfattning om hur och vem jag är.
Jag har haft mycket tid för reflektion, vridit på minst en miljon tankar och den enda jag har haft att bolla dessa tankar med har varit mig själv. Att umgås med bara sig själv kan vara en prövning, men samtidigt så viktigt att ibland behöva konfronteras med den man är. Jag gillar definitivt inte allt med mig, men har insett att jag ändå trivs bra i mitt eget sällskap och mina dåliga egenskaper går att göra något åt.
En rätt skön insikt tycker jag! Det ger liksom hopp inför framtiden, med tanke på att jag ska spendera resten av mitt liv med mig!
Take your fears and wear them like a crown!! (jag har förstått att engelska är det bästa sättet att nå fram till dig nuförtiden..) Puss
SvaraRadera