Det är kvavt och lukten av frityrolja ligger tung över köket, där det är fullt av liv och rörelse. Ljudvolymen är hög av porslin som klirrar och folk som försöker överrösta varandra. Några kvinnor, alla med brokiga bakgrunder och svåra livssituationer, hjälper till att diska och städa undan efter dagens lunch.
En av dom pratar snabbt och högt på sin breda och, åtminstone för mig, oförståeliga dialekt. En annan håller sig i tyst i bakgrunden där hon står och diskar. Det går sakta och hon utför alla rörelser långsamt, men hon är med och hjälper till vilket är det viktigaste. Mitt i kaoset står jag med ett stort leende på läpparna, torkar tallrikar och undrar hur tusan jag hamnade här.
Det är häftigt hur man ibland kan känna att man är på rätt plats vid rätt tidpunkt, trots att platsen är något man inte hade kunnat föreställa sig eller ens drömma om. Jag känner att jag har hamnat rätt och känner stor tacksamhet för att jag får möjlighet att uppleva allt detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar