Modig

Somnade igår till ljudet av ambulanser som körde skytteltrafik på gatan utanför och vaknade imorse av solens strålar som lyste mig i ansiktet. Låg kvar en stund, tittade ut genom det smutsiga fönstret och konstaterade återigen att "ja, det är här jag bor nu!". Ensam, åtminstone för tillfället, i en stor gammal lägenhet inne i centrala Edinburgh.

Det känns inte konstigt, främmande eller som att jag bara är här på besök, utan jag känner redan nu att jag faktiskt bor här. Det är på riktigt, det är här och nu och det känns bra. Första dagen på jobbet är avklarad och jag vet att jag kommer att klara av det här. Det kommer säkert att vara tufft, men jag känner mig trygg inför de kommande utmaningarna.

Mod är ett ord som har återkommit till mig flera gånger under dagen. Jag är modig! Något som jag har fått höra så många gånger, men aldrig riktigt kunnat ta till mig. Jag gör saker som jag egentligen är lite rädd för. Jag provar på sånt som jag inte kan något om.

Men framförallt så vågar jag även när jag själv tror att jag inte gör det.