Någon i min närhet
konstaterade att en del av mig redan har flyttat hem. Jag är inte riktigt
närvarande och går runt i ett virrvarr av känslor som jag inte förstår mig på och
än mindre kan hantera.
Jag sörjer något som jag ännu
inte ens har lämnat. Varenda liten centimeter av min kropp, min hjärna och
framförallt mitt hjärta förbereder sig för att ta avsked. Att säga hejdå till de
underbara människor som jag kommit att lära känna och tycka oerhört mycket om.
Att behöva lämna ett jobb som är fantastiskt, givande och bara känns så rätt
för mig. Att ta farväl av en vacker stad som bjudit på många soliga dagar (!),
sköna människor och galna äventyr.
Det handlar inte så mycket om
vad jag kommer hem till, utan mer om vad jag lämnar bakom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar