Systra mi

Min allra käraste syster och min bästa vän. Det finns ingen som känner mig så väl som hon gör. Vi har vuxit upp tillsammans - upplevt enorm glädje, djupaste sorg och delat sådant som bara syskon kan göra.

När vi umgås släpper alla hämningar och vi är totalt avslappnade i varandras sällskap. Hon är den som gång på gång får mig att bryta ihop i brutala skrattanfall. Vi chattar på FB och efter bara några minuter måste jag lämna konversationen med orden ” Men alltså, jag kan inte skriva med dig när jag sitter in public, du är för rolig!”. Vi har ett stort lager av internskämt mellan oss och ofta räcker det med bara en blick eller ett ord för att veta precis vad den andra tänker.

På utsidan må vi vara rätt lika varandra, men våra olikheter är många. Jag beundrar min syster för hennes självförtroende och hur lite hon bryr sig om vad andra tycker och tänker. Hon har ett stort hjärta, ett smittande skratt och är en rolig och skön person som det är lätt att tycka om.   

Vår relation har under de senaste åren förändrats då vi inte har bott på samma plats, har blivit äldre och utvecklats åt olika håll. Men fortfarande är vi lika nära, oavsett hur många mil ifrån varandra vi befinner oss. Det är en relation som tål att prövas och det är mer än blodsband som knyter oss samman, för det finns ingen vän som jag har gått igenom lika mycket tillsammans med som jag har gjort med henne.

Älskade systra mi.