I miss you, I miss you, I miss you

 

Jag är inte så villig att erkänna det men vissa dagar saknar jag mina vänner så mycket att det nästan är jobbigt. Det handlar inte om att jag inte trivs eller inte har lärt känna fina människor där jag är nu, för det har jag verkligen gjort. Men det är helt enkelt ett gäng människor som fattas mig och bor alldeles för många mil bort. Innan jag lämnade Sverige gav min kloke far mig rådet "Håll hårt i dina vänner och prata med dom ofta.", något som jag också har försökt att följa.

Det gör jag nu är bara en liten, om än betydelsefull, del av mitt liv och det känns viktigt att ha med mina vänner på denna resa. Jag får vara med om saker som på många sätt förändrar och utvecklar mig, vilket jag behöver få dela med människor som känner mig väl. Att få stöd när det känns tungt och att med glädje få berätta om mina framsteg.

När saknaden är som allra störst, försöker jag tänka som citatet ovan och det ligger faktiskt mycket sanning i det. Speciellt nu då jag om två dagar får träffa någon som det var ungefär 160 dagar sedan jag sist träffade!