Friday

En sån där dag då man vaknar på rätt sida, lite sömnig men på bra humör. Redan innan man har lämnat sängen känner man på sig att det kommer att bli en fantastisk dag.

Skön morgonpromenad till jobbet i ett väder som tycks vara Edinburghs version av vinter, lite blåsigt och någon plusgrad. Kollegor som är så underbart knäppa att det resulterade i årets värsta (bästa) skrattanfall. Tillslut hade jag mer mascara på mina kinder än på mina ögonfransar och hur mycket jag än försökte kunde jag inte sluta fnissa.

Många vettiga, givande eller helt enkelt bara roliga samtal med boendena. Känslan av att det jag gör är betydelsefullt och viktigt för andra människor. Stunder och korta ögonblick som jag bevarar i mitt hjärta och som får bli en påminnelse till mig själv de dagar då jobbet känns tungt. Ett leende, några få ord eller att bli bjuden på en kopp kaffe. Det behövs faktiskt inte mer för att jag ska känna att det är värt det.

En sån där dag då alla i ens närhet tillsammans verkade ha bestämt sig för att dela ut komplimanger på löpande band. Fick höra allt från att jag hade en snygg jacka och att jag luktade gott, till att min sångröst är fin och att jag är en smart tjej.  Man känner sig på topp och tänker att : ja, jag är nog rätt bra ändå!

Att avsluta ett 12-timmars arbetspass utan att vara speciellt trött, åka hem en sväng för att svida om och sedan vidare in till stan för att möta upp ett gäng vänner. Att ha en lagom lång kväll med trevligt umgänge - prata, skratta och dansa lite. Avsluta kvällen med att guida tre före detta Luleå-bor rätt i Edinburghs nattliv. Lyxa till det och ta bussen hem istället för att promenera ensam mitt i natten. Att vara så trött att man somnar minuten efter att man lagt huvudet på kudden.    

En fin dag rakt igenom- från början till slut.