En fredag i oktober

Tidig morgon och väckarklockan ringer envist om och om igen. Kroppen skriker efter mera sömn och det enda jag vill göra är att slänga väckarklockan i väggen och sova vidare. Snoozar i "bara några minuter till" som tillslut blir ganska många minuter och försovningen är ett faktum.

Jag flyger upp ur sängen och slänger på mig kläderna som ligger närmast. Flätar håret i en slarvig fläta och intar frukost på stående fot samtidigt som jag sminkar sig. Promenerar till jobbet och sätter förmodligen nytt världsrekord i gång. Att ta bussen är inget alternativ som min stressade hjärna kan komma på där och då.

Kommer till jobbet, med andan i halsen, några minuter tidigare än jag brukar. Man kan ju fråga sig hur det gick till?! Bland det första som en av mina kollegor säger till mig är "You look nice today!". Jag känner mig mest trött och eländig, men tackar glatt för komplimangen och går in i köket för att göra i ordning en kopp kaffe.

På ett av köksskåpen hänger en lista med detaljerade beskrivningar om hur var och en av personalen gillar sitt kaffe och te. Bredvid mitt namn står det "black coffee" och i rutan för övriga kommentarer ser jag att någon har skrivit "great worker".

Förvånat vänder jag mig mot min kollega som säger något i stil med att "Ja, jag vet inte om det var det man skulle kommentera men jag tycker att du är duktig!".

Det kan tydligen bli en bra dag även om man försover sig!