Here comes the sun

Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it's been here
Here comes the sun
Here comes the sun, and I say
It's all right

Sun, sun, sun, here it comes

Young and fearless

Tiden i Edinburgh har gjort mig betydligt mer framåt, modig och spontan. Jag vågar lite mer än vanligt - pushar mig själv och tar ständigt nya risker. Det som finns utanför min trygghetszon är ju oftast inte farligt, bara än så länge outforskad mark.

Jag må vara ung men dum är jag minsann inte, snarare orädd. Fortfarande lite eftertänksam, men jag försöker leva i nuet och har så många gånger på sistone kastat mig in i nya situationer och utmaningar, både på jobbet och på min fritid. Det är lärorikt, spännande och blir nästan aldrig som man har tänkt sig.

Men jag är uppriktigt glad över alla nya erfarenheter och vissa saker måste man helt enkelt lära sig den hårda vägen. Falla platt till marken, för att sedan kunna resa sig upp, borsta bort smutsen från kläderna och lära sig av sina misstag.

Jag har blivit smutsig många gånger under mina månader här. Men gång på gång har jag rest mig upp och fortsatt framåt. För varje fall lär man sig bättre hur man ska ställa sig upp och inser att det faktiskt inte är så farligt att då och då misslyckas.

Vågar man inte går man miste om vad som hade kunnat vara och jag vill inte bli den som sedan säger ”Tänk om...”. Jag vill kunna säga ”Tänk att...!”.

Dansa, pausa, dansa, pausa

De nästan elva månaderna som jag har bott här tycks ha passerat i blixtfart, när jag bedrövat konstaterar att jag om bara nio dagar sitter på ett plan mot Sverige. Separationsångesten blir allt mer påtaglig, inte bara från min sida, för varje dag som går och det känns så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Ena stunden fantastiskt glad och lycklig, dansar som om det inte fanns någon morgondag och känner en enorm tacksam för allt som jag får uppleva. I nästa stund tom blick, värkande hjärta och en tung känsla av orkeslöshet. Att bryta upp är aldrig lätt, oavsett hur många gånger man tidigare har gjort det.

Jag vill inte ta farväl, lämna och inte veta om jag kommer tillbaka för att bo här igen. Jag vill bara inte. 

Live from Starbucks

En smidig flytt till en ny lägenhet innebar även en misslyckad flytt av vårt bredband. Den senaste veckan har vi varit utan internet och så lär det även förbli i en vecka till. Därför har jag och Gilda åter tagit vår tillflykt till vårt kära Starbucks som bjuder på en stor kopp te till priset av en liten, trevlig personal och bra spaningsobjekt.

Jag har uppdaterat bloggen, umgåtts med min kära syster via skype och bokstavligt talat avlidit av skratt ett flertal gånger, medan Gilda är något mer seriös och pluggar för fullt. Snart är det dags för oss att promenera hemåt, inta något i matväg och sedan gå på bio. Bra onsdag!

Första kvällen i juli

Promenad hem genom stan tillsammans med Gilda, mästerfotografen vars kamera fångade ovanstående vyer. Ljummen sommarluft och vindstilla, en fin start på juli månad. 

"That pose doesn't look natural!"

Torsdagens äventyr tillsammans med Lina resulterade i följande; Cirka 750 bilder tagna bilder, promenad upp på Calton Hill, en timme i en grymt sunkig gränd där vi tog fina bilder och blev förföljda av en läskig man, fika på Starbucks där vi blev omdöpta till "Lena" och "Lynn", skrattfest utan dess like när vi på kvällen gick igenom alla bilder, kladdkaka mitt i natten och slutligen promenad in till stan kl 04 på morgonen för att vinka hejdå till Lina.